Ett lekfullt arbetsliv - så länge som möjligt!

Att ha ett arbete att gå till hör till det många av oss tar för givet. Många av oss kanske aldrig har stått utan jobb eller varit ”sysslolösa”. 

Det finns en hel del forskning om hur viktigt det är att fylla en uppgift, att vara behövd och att ha ett självklart sammanhang att gå till. Det primära är naturligtvis att få sin försörjning säkrad, men så många andra viktiga aspekter av arbetet bidrar till vår lycka och känsla av mening. 

Ambivalensen - ett naturligt steg i övergången?

Den här texten skall dock inte handla om arbetets viktiga funktion under våra arbetsverksamma år. Jag tänkte i stället dela mina tankar om perioden när vi är på väg att sluta jobba. Perioden när man… eventuellt… kanske?... vi får se… ska sluta att jobba. 

Jag har hunnit fylla 63 (vilket bara det känns konstigt och besvärande obekant). Jag har ett fantastiskt jobb med underbara kollegor som har lovat tala om när jag börjar närma mig ”bäst före datum”. De är så måna om mig och jag känner mig behövd och efterfrågad. Jag har stimulerande och roliga arbetsuppgifter där ingen dag är den andra lik. Jag jobbar kanske lite för mycket, men jag kan kontrollera och styra min tid och mina uppdrag någorlunda.  

Jag tänkte och tänker fortfarande att jag kommer nog att jobba många år till – just för att jag trivs så bra och för att mitt engagemang och min motivation fortfarande är hög, även om orken är något lägre. 

Så vad är problemet? Ja är ambivalensen överhuvudtaget ett problem? Ni som är födda i början på 60-talet kanske känner igen er? 

Två insikter som förändrade mitt perspektiv

Egentligen är det två anledningar till att min ambivalens har ökat.  

Människor dör.
och
De som går i pension verkar ha så jäkla kul! 

Människor dör, brutalt men en sanning som kryper närmare. Det känns som att man (läs jag) omedvetet samlar på små ”krigshistorier” som jag aldrig brydde mig om förut. Det tränger sig liksom på att livet kan ta slut när som helst och jag samlar på anekdoter om friska glada män i sin bästa pensionärsålder som inte fick njuta av sin ledighet som planerat,  utan i stället tog livet slut abrupt.  

Min andra observation av jämnåriga vänner, syskon och kollegor visar att det är många som har jäkligt kul i ”efter-jobbet-livet”. 

Min bästa kompis, Classe, bestämde sig för att gå i pension exakt när han fyllde 63. Han avslutade sin lärargärning genom att sista dagen på jobbet, efter att barnen lämnat skolan, ta sin skateboard, sätta på sig sin ryggsäck med högtalare i och åka skateboard genom hela skolan. Han åkte genom lärarrummens korridor och genom rektorsexpeditionen med låten Schools out med Alice Cooper ljudande på hög volym. Han fick många förvånade ansiktsuttryck och leenden. Schools out och skateboard kanske inte ger så mycket vuxenpoäng, men det är just det som är poängen; Hinner vi leka lite till? 

Hinner vi vara så barnsliga och lekfulla som vi vill. Hur ser vårt utrymme ut till det där härliga lekfulla skrattet som inte går att förklara och som gör så gott. Min vän gjorde en härlig sorti och han har fortsatt in i pensionen på precis samma sätt. 

Lekfullhet oavsett ålder

En sak som gjorde mig glad, löste upp en del av min ambivalens och gjorde att jag blev mer realitetsanpassad och grundad, var ett mejl från en av mina yngre kollegor. Hon skrev så fint att hon just uppskattade hos mig det som jag som jag vill ha i mitt liv: lekfullhet och busighet på jobbet samtidigt som vi jobbar med något som ofta har ett stort mått av allvar i sig. Att trappa ner på ett klokt sätt där den framtida 70-åringen också får busa är nu mitt mål!  

På Sandahls brottas vi med människors, gruppers och organisationers bekymmer och dilemman, högt och lågt. Vi har en massa bra metoder och modeller för att underlätta för att mänskliga system ska fungera, hitta vägar att lösa upp och ta sig genom hinder. Vi vet att vi kan bidra till ett arbetssammanhang där produktivitet och lekfullhet får plats, där arbetsglädje finns på riktigt.   

Det är ett val vi kan påverka, om vi vill förlägga vår lekfullhet till efter arbetstid och efter avslutat arbetsliv eller försöka integrera det här och nu. Lycka till med din egen ambivalens oavsett var du är på livets stig! 

Lyssna gärna på Jaget, jobbet och Livet pod avsnitt 33 om att avsluta sitt arbetsliv.